Teija Löfholm, ordförande för Jakobstadsnejdens djurvänner, hävdar i ÖT 3.12 att pälsdjur saknar kontinuerlig tillförsel av vatten och att det är en omöjlig målsättning. Detta är oriktiga påståenden. I Finland har pälsdjur kontinuerlig tillförsel av vatten.
Detta sker för allra största delen av djurbeståndet genom automatiska utvattningssystem som ger djuren möjlighet att dricka hur mycket vatten de själva önskar genom en ventil inne i uppfödningsutrymmet. I de fall vatten inte levereras via automatisk utvattning sker utvattningen manuellt.
Tillräcklig utvattning av pälsdjur är en förutsättning för att uppfödning överhuvudtaget ska vara genomförbar. Från och med år 2011 genomfördes en burreform som förstorade såväl höjden på burar och krävde större krav på större golvyta och glesare djurtäthet. I dag är i stort sett alla farmer granskade och de som inte godkänns av myndigheter och näringens egna certifieringssystem fråntas möjligheten att sälja sina skinn via auktionsbolaget.
Pälsdjursnäringens interna rådgivning har de senaste åren blivit allt mer inriktad på övervakning och upprätthållandet av sanktionssystem mot producenterna. Denna utveckling har tillkommit på grund av allt större krav från samhällets sida på pälsdjursbranschen. Det finns i dag mycket litet utrymme för brister när det gäller att upprätthålla god djurhälsa på våra pälsfarmer.
Många producenter upplever det som en grov orättvisa att det hårda arbete de gör för sina djurs välmående och alla pengar och resurser de investerar på djurhälsan inte uppskattas eller ens noteras i den hårda offentliga bevakningen av deras bransch.
Bestämmelserna som reglerar pälsdjursnäringen är baserad på forskning och de krav som ställs på djurens skötsel finns tillgängliga för var och en. Det förs fortlöpande diskussioner mellan branschen, forskare, myndigheter och beslutsfattare om hur djurhälsa och hållbarhet inom branschen ska utvecklas.
Det arbetet baserar sig på de rättsstatsprinciper som all företagsverksamhet och djurhushållning i vårt land baserar sig på. I de fall oklarheter eller brister framkommer diskuteras de och lämpliga lösningar utformas.
Pälsdjursbranschen välkomnar en offentlig diskussion som är baserad på kontinuerlig utveckling av djurhälsan, uppbygglig dialog och respekt för de som har pälsdjursuppfödning som sitt yrke. Det bör erkännas att det finns ett värde i frågor från allmänheten, som även de bidrar till att branschen hela tiden utvecklas.
Det är ändå skäl att konstatera att Löfholms inlägg är del av antipälsorganisationernas mycket välbekanta retorik för att piska fram negativa attityder mot pälsdjursnäringen. I det arbetet ser man ofta hur långa rader med subjektivt vinklade argument, vulgära jämförelser och även oriktiga påståenden med stor kreativitet blandas samman.
Steven Frostdahl 