I ÖT1.4/Vbl7.4 lägger Johanna Wasström fram krav på ett avvecklande av pälsdjursnäringen. Wasström är naturligtvis i sin fulla rätt att kräva och tycka vad hon vill. Wasströms åsikter är välkända och det är till den delen knappast lönt att desto vidare upprepa de omfattande åtgärder, myndighetstillsyn och investeringar i djurhälsa som branschen varje år genomför.
Påståendet att pälsdjursuppfödarna erhåller miljoner i stöd varje år är ändå så pass tillspetsat och vridet att det bör kommenteras.
Av det statliga jordbruksstödet, som i fjol uppgick till 319 miljoner euro, delas inget ut åt pälsdjursproducenterna. Pälsdjursnäringen erhåller normala investeringsstöd som alla företag i Finland. Det rör sig främst om stöd för produktiva investeringar inriktade på miljö, djurhälsa, och arbetsergonomi på upp till 25 procent. För en pälsdjursproducent som köpt en normal utfodringstruck kan det röra sig om ett riktat investeringsstöd på upp till 10 000 euro. Den trucken är i de allra flesta fall monterad i Finland och tjänar en normal familjefarm i flera år. Sedan ett antal år tillbaka har pälsfarmarna rätt till begränsade avbytartjänster. Som många andra företag har pälsfarmarna under covid-19-pandemin fått stöd av staten. Stödet uppgår maximalt till 80 000 euro och innehåller hårda krav på soliditet hos bolaget.
Pälsdjursuppfödningen är den enda större jordbruksnäringen i Finland som lever helt på marknadens villkor. Det finländska auktionsbolaget Saga Furs förmedlade skinn för 104 miljoner euro vid sin första av fyra auktioner i år. 104 miljoner är en tredjedel av vad staten delar ut i jordbruksstöd och en mycket stor del av de pengarna blir kvar i Finland och investeras i jordbruks- och samhällsekonomin.
Steven Frostdahl 