Flera skattepolitiska utspel har gjorts under kommunalvalskampanjen. Utökad progressivitet i kommunalbeskattningen och övergång till landskapsbeskattning är frågor som väckt diskussion och visat på olika ideologiska och principiella synsätt även bland regeringspartierna.
Trots att frågeställningarna väckt uppmärksamhet, har regeringspartierna inte visat någon större splittring i skattepolitiken. Sammanhållningen inom regeringen är viktig i det nuvarande läget och det finns tydligen inget större intresse att skapa splittring över skattepolitiken.
Men en diskussion kring skattepolitiken kommer att behövas. Det är naivt att tro att våra förvaltningsreformer, globaliseringen, EU:s politik för grön skatteväxling och en ekonomisk rekonstruktion efter Covid-19 ska kunna genomföras rättvist och effektivt utan en rejäl översyn av våra beskattningssystem.
Istället för att trassla in sig i ideologiska och principiella knutar borde partierna försöka lösa upp dem och hitta funktionella modeller för hur samhällsservicen effektivt ska finansieras i framtiden.
Flera byar i Nykarleby binds samman av vägar som börjar bli fullständigt söndertrasade. Årliga lappningar hinner inte långt när återställa vägarna och spår har blivit till sprickor som har blivit till djupa hål.
I kommunalval lyfts ofta frågan om skötseln av statliga vägar upp. Detta trots att kommunalpolitikers möjligheter att påverka dessa frågor är mycket begränsat. Dragkampen förs i riksdagen och vid uppvaktningar till myndigheter och ministerier.
Borde skattereformer kopplas samman med utökade möjligheter för kommuner och landskap att själva fatta beslut om reparationer och renoveringar av vägnätet?
I sin halvtidsria borde regeringen ha fått lägga mer tid på den här typen av frågor. Covid-19 har tyvärr varit ett effektivt hinder för att kunna ta tag i viktiga utvecklingsfrågor. Risken finns att underfinansiering och missnöje kring skattesystemen blir tunga politiska frågor som polariserar partierna inför riksdagsvalet.
Steven Frostdahl 