Vårdpersonalens krävande arbetssituation och allt större utmaningar att rekrytera personal till vårdsektorn har blivit tunga frågor inför välfärdsområdesvalet. Det kan på goda grunder hävdas att det är frågan om utmaningar som välfärdsområdenas ledning måste ta på allvar och där omsorg om personal och god personalhandledning kräver insatser och hårt arbete.
Problematiken är ändå så pass allmänt förekommande inom hela vårdsektorn att man måste erkänna att det finns strukturella problem som måste lösas på kollektivavtalsnivå eller genom åtgärder på arbetsmarknadspolitisk nivå. Arbetsmarknadernas avtalsparter, främst arbetsgivare och arbetstagare, förväntas i första hand vara de parter som kommer överens i dessa frågor. Men som alltid finns det begränsningar hur mycket parterna kan jämka sina krav.
En situation där välfärdsområdena börjar konkurrera om arbetskraft genom fler lokala uppgörelser skulle förmodligen på sikt leda till högre löner men också leda till att välfärdsområdena helt och hållet får stå för kostnaderna, samtidigt som de fattigaste välfärdsområdena – sannolikt – blir stora förlorare i kampen om personalen. I en sådan situation skulle vårdreformens grundläggande målsättningar om jämlik och rättvis vård äventyras.
Välfärdsområdena kan inte vara den part som ska bära upp hela ansvaret för ökade kostnader och akut personalbrist. Åtgärder för att göra vårdyrket attraktivt och konkurrenskraftigt och för att minimera förekomsten av oskälig arbetsbelastning fordrar åtgärder från regeringens sida. Regeringen bör inför arbetsmarknadsförhandlingarna ta med sin egen verktygslåda och tillföra resurser och åtgärder som gör det möjligt för arbetsmarknadsparterna att hitta goda lösningar.
Att familje- och omsorgsminister Krista Kiuru aktiverat sig i frågan och begärt åtgärdspaket är en välkommen signal om att frågan tas på allvar. Förhoppningsvis kan regeringen vara en stark bidragande part som hjälper till att driva frågan mot en hållbar lösning.
Regeringen har också andra liknande utmaningar att fundera på. Bland annat lärarnas branschtidning, Läraren, skrev 28.9 att rejält över hälften av lärarna överväger att byta jobb på grund av oskälig arbetsbörda. Det finns flera arbetsmarknadspolitiska utmaningar inom den offentliga sektorn som regeringen har att fundera djupt och noga på. Det är också viktigt att komma ihåg att de utgör en komplex helhet som inte enbart är Social- och hälsovårdsministeriets ansvar
Steven Frostdahl 