Vi har ett historiskt val framför oss, det första välfärdsområdesvalet. Det är historiskt eftersom vi får ett nytt, direkt val av beslutsfattare, som på regional nivå ska ansvara för social- och hälsovården och räddningsväsendet. Utvecklingen har gjort att riksdag och regering beslutat att dessa tjänster lyfts på bredare, regionala axlar i en omfattande nationell reform.
En Nykarlebybo är invånare på samma villkor i välfärdsområdet som en Vöråbo, Korsnäsbo, ja alla österbottningar. Kommunerna och välfärdsområdet får därmed gemensamma invånare, vilket bland annat lett till att man i framtiden planerar att hålla valen på samma gång. Nästa gång du röstar i välfärdsområdesvalet är planen att det sker samtidigt som kommunalvalet 2025.
Som kommunal beslutsfattare tycker jag att det är viktigt att samarbetet mellan kommunerna och välfärdsområdet får bästa möjliga start. Kommunförbundets forskning har pekat på flera uppenbara samarbetsbehov och målgrupper där det är viktigt att välfärdsområdena och kommunerna samarbetar. Man kan nämna barnfamiljer, som använder rådgivningstjänster i välfärdsområdet och tjänster inom småbarnspedagogik i kommunerna, som konkreta exempel. Andra uppenbara samarbetsytor uppstår också i sådana fall där människors livssituationer påverkas av sysselsättning, arbetslöshet, integration och migration. Kommunerna och välfärdsområdet har även ansvar för invånarnas hälsa och välfärd. Allt detta kräver god samarbetsanda, en stark invånar- och kundorientering samt smidighet i processerna.
De österbottniska kommunerna har ett försprång framför många andra då det frivilliga genomförandet av reformen, det har arbetats fram god färdkost för det tillträdande välfärdsområdesfullmäktige. För min del är jag beredd att fortsätta jobba för att kommuner och välfärdsområdet ska ”arbeit ilag” också framledes.
Steven Frostdahl 