64 x F-35?

Bör Finland i samband med ett eventuellt NATO-medlemskap, i god anda, med de andra medlemsländerna se över Finlands proportionella del i alliansens totalförsvar? Det mest konkreta på agendan borde i så fall vara det kostsamma HX-jaktplansanskaffningsprojektet.

Att Finland gick in för att skaffa 64 av världens slagkraftigaste och modernaste jaktplan var i allra högsta grad motiverat när affären gjordes. Ett litet alliansfritt land som Finland behöver ha tillräckligt med egen stridsförmåga för att kunna avskräcka angripare. Det finns en hel del information om stridsplan tillgängligt för intresserade lekmän.

Källorna jag refererar till är enkla att hitta och de finns ofta på officiella och verifierbara sajter. Det förefaller tveksamt, att något av våra grannländers luftstridskrafter, utan att riskera att bli fullständigt söndertrasade, skulle kunna besegra en defensivt stridande luftflotta bestående av 64 F-35 stridsflygplan. För ett litet alliansfritt land som per automatik inte kan vänta sig hjälp någonstans ifrån behövs dyra försäkringar.

Går Finland med i NATO kommer alliansen inom ett överskådligt antal år att kunna slå upp ett paraply med 5:e generationens F-35 stridsflygplan mellan Kirkenes och Bosporen. NATO:s militära överhöghet och förmåga att projicera militär makt i Östeuropa blir därmed ännu mer överlägsen än idag. En diskussion om Finlands proportionella ansvar för att upprätthålla F-35 slagkraften i Europa är relevant. Polen har gjort en beställning på 32 plan, tjeckerna 40 och tyskarna som slog ett 100 miljarder euros upprustningsprogram i bordet veckan efter Rysslands invasion av Ukraina planerar att skaffa 35.

Det rika Norges målsättning är 52 plan och danskarnas 27. De flesta övriga östeuropeiska länderna befinner sig i olika stadier av förhandlingar kring F-35 men inget av dem har som målsättning att skaffa fler än de 64 Finland har avtalat om. NATO-befälhavaren Ted Wolters bedömde i fjol att alliansen kommer att ha 450 F-35 stridsflygplan i tjänst i Europa år 2030. F-35 kommer då att utgöra ryggraden i NATO:s luftförsvar. Av den mängden stridsflygplan kommer i så fall mellan 10 och 15% att opereras av Finlands luftstridskrafter.

Skäligheten i att ett så stort ansvar för NATO:s luftförsvar ska bäras upp av ett litet land med 5,5 miljoner invånare måste kunna diskuteras. Vi är inte längre ensamma spelare vid ett eventuellt NATO-medlemskap utan en i allra högsta grad potent och jämlik samarbetspartner i ett integrerat transatlantiskt försvarssamarbete. Vad som är rätt antal stridsflygplan kanske är svårare att säga, men även fast ordern minskades med 10 plan, eller en dryg miljard i reda pengar, skulle Finland fortsättningsvis ha en av de formidablaste stridsflygsflottorna i hela Europa.