I diskussionerna som förs om krisen inom jordbrukssektorn är många parter engagerade och försöker hitta lösningar för att trygga jordbruksenheternas konkurrenskraft och upprätthålla en tillräckligt hög nationell livsmedelsförsörjningsgrad.
För den som följer diskussionen upplevs det som att dagligvaruhandeln valt att hålla låg profil. Argumentet om den fria handelns betydelse upplevs tydligen väga väldigt tungt. Handeln framhåller även gärna att förhållandet mellan producenter och andra mellanhänder är avgörande för prisbildningen. Inte bara för producenterna men för allt fler konsumenter kan det upplevas att dagligvaruhandeln dras med ett kommunikations- och åtgärdsunderskott.
Dagligvaruhandeln skulle göra klokt i att göra en ordentlig analys av vilka åtgärder de kunde vidta för att stödja ett livskraftigt finländskt jordbruk. Med de miljardvinster som görs inom handeln varje år borde inte verktygsbacken vara tom. Är det så att handeln inte kan belastas för att producenterna dras med svåra lönsamhetsproblem finns det i allra högsta grad ett behov av att formulera och kommunicera detta klarare och tydligare.
Jordbruksorganisationernas och politikers argument och kritik mot dagligvaruhandelns centralorganisationer är ofta klara och väl preciserade. Trots en fri marknad där aktörer fritt kan öka volymer och marknadsandelar finns det i dag allt större medvetenhet bland konsumenter om vad som är hållbart och inte hållbart.
Att fäkta ifrån sig kritik är sällan en hållbar strategi och det finns i dag ett starkt tryck på reglerande lagstiftning. En del av dagligvaruhandelns långsiktiga strategier borde vara att ta kritiken mot deras verksamhetsmodell på allvar och fundera över konkreta åtgärder för tryggandet av högkvalitativ, inhemsk livsmedelsproduktion.
Publicerad i VBL/ÖT 3.5.2022
Steven Frostdahl 