Erkännandet av den västerländska liberala demokratin är förmodligen den viktigaste byggstenen som förenar staterna i EU. Därför är det särskilt bekymmersamt när det i EU tillkommer beslut och åtgärder som visar tecken på bristande förvaltningskultur och politisk perspektivlöshet.
Man kan på goda grunder argumentera att om den västerländska liberala demokratin, som vi känner den, ska överleva är det sammanflätat med hur väl EU lyckas förvalta den. Oerhört stora, långsiktiga frågor ligger i vågskålen. För miljarder människor är många av våra grundläggande rättigheter en utopi och det är därför viktigare än någonsin att EU kan visa att det unionen gör och står för är trovärdigt, framgångsrikt och eftersträvansvärt.
Därför är det olyckligt att behöva läsa om tillkortakommanden när EU inte når upp till de höga krav på omsorg om medlemsstaterna och transparent beslutsfattande som kan avkrävas.
Det senaste överstatliga beslutet inom EU som fråntar skogsrika länder möjligheter att bedriva vettig skogsvårds- och energipolitik, när skogs- och risrester från skogsbruk inte längre kan användas som energi, är ohållbart och visar på förbluffande perspektivlöshet från beslutsfattarnas sida. Rösterna från bland annat MEP Nils Torvalds och aktiva intressebevakare har den här gången lämnats ohörda.
Vid tillsättandet av generalsekreterare för EU-parlamentet under hösten väcktes kritik om nepotism och hemliga uppgörelser av bland andra MEP Heidi Hautala. Även vid tillsättandet av EU-kommissionens generalsekreterare för ett par år sedan uppvisades liknande förvaltningsbeteende, vilket den gången ledde till en reprimand av EU:s justitieombudsman.
EU borde ha tagit läxan om Brexit på allvar. Britternas beslut att lämna EU var till alla delar olyckligt och upplevdes av många som snobberi, men det borde också ha varit en väckarklocka som manat till större självkritik och eftertanke.
Det förefaller som om EU behöver ett rejält uppvaknande och behöver se över sitt uppdrag och det enorma ansvar unionen har. Det politiska beslutsfattandet behöver vara transparent, rättvist och beakta medlemsstaternas behov och förutsättningar. Sist och slutligen är medborgarnas och medlemsstaternas förtroende för EU:s institutioner och beslutsfattande det som garanterar framgång och överlevnad för unionen.
Publicerad i ÖT/VBL 18.9.2022
Steven Frostdahl 