Det krävs helt klart nytänkande när det gäller viltvård. Efter flera år inom en bransch där producenter och produktionsdjur plågats av vargar, eller varghybrider reagerade jag med en insändare i lokalpressen 20.9 när vargar bekymmerslöst började lufsa runt vid hemknutarna.
Attackerna mot får ute på Björköby under sensommaren väcker även de avsmak och rösterna som höjs för stamvårdande jakt på varg är fullt berättigade.
Vargar hör inte hemma på skolgården
De senaste åren har ett flertal brutala attacker mot produktionsdjur i Österbotten visat på ett allt mer avvikande vargbeteende. Producenter inom olika branscher har fått se sina värdefulla djur dödade och skadade av varg och myndigheternas verktygsback med åtgärder för att hantera detta har varit minst sagt blygsam. Detta är något jag genom mitt arbete som tjänsteman inom pälsbranschen allt för ofta tvingats konstatera.
Att varg dyker upp på skolområdet i Nykarleby, i nära anslutning till stadens motionsanläggningar och barntäta bostadsområden kring skogsområdena mot Bådan och Andrasjön, är en otäck väckarklocka. I det här fallet kan det inte räcka med att konstatera att vargarna förmodligen dragit vidare. Viltläget kring staden måste noggrant klarläggas och vargar som bekymmerslöst stryker omkring på stadsplanerat område, oberoende av tid på dygnet, måste ovillkorligen kunna avlivas.
Steven Frostdahl 