I en insändare 18.9 belyste jag kritik som lyfts fram i samband med tillsättandet av generalsekreteraren för EU-parlamentet och även tidigare tillsättandet av generalsekreteraren för EU-kommissionen. Bägge utnämningarna kritiserades för bristande transparens, nepotism och bristfällig förankring i den demokratiska beslutsprocessen.
Att en medlem i EU-parlamentets presidium nu står i centrum för omfattande mutanklagelser gör att det tyvärr finns skäl att återkomma till samma bekymmersamma tema. Precis som Nils Torvalds påtalade i ÖT/VBL 11.12 ska enskilda anklagelser om mutbrott naturligtvis inte belasta andra medlemmar i parlamentet. Men till saken hör ofrånkomligen att EU på många sätt är den främsta representanten för den representativa västerländska demokratin och har makt att fatta beslut som påverkar hundratals miljoner människor.
En konkurs för den europeiska överstatliga beslutsapparatens trovärdighet är något vi absolut inte har råd med. Det går därmed inte heller att blunda för behovet av en rejäl granskning av förvaltnings- och beslutsprocesserna inom EU.
Transparency Internationals ordförande skriver i ett skarpt formulerat uttalande att parlamentet under flera decennier tillåtit en kultur präglad av straffrihet att växa fram genom en kombination av slapphänta finansiella regler och kontroll och en total brist på etisk tillsyn.
De beslut som nu tillkommer berör EU:s invånare i tiotals år framöver och skandalerna som gång på gång blottläggs inom EU-förvaltningen borde vara en stor källa till oro för medlemsstaterna. Det är inte enbart de folkvalda representanterna inom EU som har ansvar för att påtala bristande förvaltningskultur, även medlemsstaternas regeringar borde ställa hårdare krav på skärpta förvaltningsbestämmelser.
De nordiska staterna framkommer i internationella mätningar som de minst korrumperade i världen och borde med stor auktoritet kunna aktivera sig ytterligare i arbetet med att kräva transparens, integritet och rätlinjighet i det sameuropeiska beslutsfattandet.
Steven Frostdahl 