Synen på Finlands- och Sveriges NATO-inträde har splittrats på grund av turkarnas uttalade misstroende mot Sverige. Enligt undersökningar är nu en majoritet av Finlands befolkning beredda att gå vidare med en separat ansökan. Därför krävs det nu en balanserad inrikespolitisk diskussion kring den här frågan.
Den turkiske presidenten, Erdogan kräver att Sverige ska frångå sina egna bestämmelser, praxis och lagstiftning för att beviljas tillträde till NATO. Kravet är minst sagt traumatiskt för svenskarna. Sverige har en liberalare lagstiftning och synsätt när det gäller yttrandefriheten än Finland. Historiskt sett finns det goda förklaringar till detta. Finland anpassade under kalla kriget sin journalistik, historieskrivning och politiska kommunikation för att inte provocera Sovjetunionen. I Sverige såg man inte samma politiska hotbild och ansåg att principerna om fri press, yttrandefrihet och det egna landets rättsmedvetande inte skulle kompromissas.
Därför är kritiken mot hur svenskarna skött koranbränningsaffären till många delar orättvis och borde nyanseras. Svenskarnas sätt att sköta inrikespolitiska ärenden regleras uteslutande av deras egen lagstiftning. Inte på krav från utländska statsöverhuvuden. Utgående från det är det inte heller korrekt att anklaga svenskarna för att vara svaga eller ansvarslösa. De har helt enkelt en annan historia och annan tradition än vi har.
Vi ska heller inte glömma att Sverige hade alla möjligheter att gå med i NATO under kalla kriget. I Finland ska vi vara ytterst tacksamma för att detta inte hände. Ett Svenskt NATO-inträde skulle sannolikt ha lett till kraftfulla Sovjetiska åtgärder mot Finland.
Tillbaka till dagens problem. Finland och Sverige har förhandlat fram en modell för ett gemensamt NATO-inträde. Amerikanerna och nästan alla stater inom NATO stöder vår ansökan och ett stort diplomatiskt arbete görs för att processen ska gå vidare. Finland har att lära sig av vår historia och Sverige. Det vi kommit överens om och förbundit oss till gör vi också klokt i att hålla. Vi ska heller inte lägga oss i en position där utländska statsöverhuvuden tillåts splittra oss eller lägga sig i våra interna angelägenheter.
Historien har visat många gånger att när ledare av den turkiske president Erdogans kaliber lyckats hunsa andra stater för att få sin vilja genom så gör de det igen och igen. NATO behöver ge en stark signal om att den här typen av beteende inte fungerar inom alliansen.
Situationen är besvärlig och komplicerad. Men att vi skulle skära loss Sverige och segla in i NATO på den turkiske presidentens nåder är inte bara osolidariskt utan skulle på ett osunt sätt stärka turkarnas inflytande i NATO. Ett närmare militärt- och politiskt samarbete med Sverige inom ramen för NATO skapar enorma möjligheter inte bara militärt och politiskt utan även ekonomiskt.
Finland och de nordiska staterna bestämmer sin egen agenda. Vi ska inte låta oss hunsas av utländska stater och allra minst av koranbrännande bråkstakar.
Min insändare i VBL/ÖT 7.2.2023
Steven Frostdahl 