Den inkommande riksdagsperioden kommer att bjuda på stora ekonomiska utmaningar. Satsningar på vägar och infrastruktur, grön omställning och försvar kommer att kräva enorma resurser de kommande åren. Finansieringen av välfärdsområdena överförs även den till staten. Ifall staten inte har pengar för att finansiera välfärdsområdena fullt ut, kommer det sannolikt att öppnas en diskussion om anpassningsåtgärder och inbesparingar inom vård- och omsorg. Allt tyder på att en större del av de statsandelar som styrts till kommunerna i framtiden kommer att fördelas bland välfärdsområdena. Frågan är om de statsandelarna kommer att räcka till. Kommunerna kommer i fortsättningsvis att ha stora ansvarsområden som måste finansieras. Bildningssektorn som ligger på kommunerna blir även den allt dyrare med större behov av specialutbildade personal, högre löner och fastighetskostnader. Samhällets åtaganden kostar pengar och idag befinner vi oss i en våldsam upplåningsspiral som alla partier är överens om att måste stoppas. Kommer kommunerna att klara sin ekonomi efter välfärdsområdesreformen med nuvarande skatteuttag? Det är alltid tacksamt att diskutera skattelättnader. En stark koncensus finns idag att inkomstbeskattningen inte ska höjas. Men den stora frågan som kvarstår är om staten överhuvudtaget kommer att kunna få ihop en budget de närmaste åren, utan en fortsatt hög upplåning. Det är därför viktigt att det även förs en realistisk och ärlig politisk diskussion om skattepolitiken. Världsekonomin kommer att vända till det bättre men fram till dess måste ansvar tas för att vårt lands ekonomi är i balans.
Realism i skattediskussionen
