De ekonomiska utsikterna för Finlands statsfinanser är för närvarande inte särskilt upplyftande. Få regeringar i Finlands moderna politiska historia har verkat i ett lika osäkert och kaotiskt läge som vår nuvarande.
Kaoset är inte över och arbetet med att börja forma statsbudgeten för 2023 kommer säkert att bli en komplicerad och ansträngande process, speciellt med riksdagsval som knackar på dörren till våren.
Att några större skattetekniska reformer skulle komma i det här skedet är knappast att vänta men så småningom behöver det politiska Finland ta sig en ordentlig funderare om hur beskattningen av medborgarna ska utformas.
Utmaningarna är främst att finansiera de offentliga utgifterna, stärka företagens konkurrenskraft, motverka inflationsdrivande effekter samtidigt som medborgarnas möjligheter att försörja sig på sitt arbete säkerställs.
Det är långt ifrån en enkel ekvation. Trycket på de offentliga finanserna, i synnerhet inom vårdsektorn men även inom bildningssektorn, är i dag mycket stort. Samtidigt har vi enorma, kostsamma utmaningar med sönderfallande infrastruktur, energiförsörjning, klimatomställning och finansiering av försvarssystem. Bara föra att nämna några av de mest akuta.
Att en diskussion om beskattning behöver öppnas är ofrånkomligt. Ökad upplåning för att finansiera statsfinanserna börjar kännas som en allt osäkrare väg för att trygga välfärden när räntorna stiger. De allmänna löneförhöjningarna som i år ligger kring två procent är inte tillräckliga för att balansera inflationstrycket för konsumenterna och utrymmet för höjd beskattning på arbete är mycket begränsat.
Kommunerna har inte kunnat höja de egna skatterna efter vårdreformen och har tvingats skjuta upp investeringar och låna för att klara av kostnader. Där finns ett uppdämt tryck vars effekter kommer att märkas när kommunerna nu börjar göra upp sina budgeter för 2023.
På sikt kommer det att behövas ordentliga skattereformer i Finland. Ett ökat skattetryck behöver utformas rättvist och funktionellt. Att kraftfullt höja enskilda skatter är aldrig bra. Det krävs ett brett politiskt och samhällsförankrat arbete där man ser över alla delar av vår beskattning som en helhet.
Där borde det helst inte finnas heliga kor och tröskelfrågor bland våra politiker utan mod och en starkt uttalad vilja att hitta långsiktiga och hållbara strukturer för framtidens skatteuttag.