Kravet på utmärkta eller fullständiga kunskaper i finska för att vara behörig till tjänster inom ministerier och statliga myndigheter leder ofrånkomligen till att en stor grupp svenskspråkiga, välutbildade marginaliseras. Detta samtidigt som statliga tjänstemän med funktionella kunskaper i svenska pensioneras i rask takt.
SFP:s ordförande Anna-Maja Henriksson aktualiserade insiktsfullt problematiken i samband med partifullmäktiges möte på lördagen. Sökande till statliga tjänster med goda meriter, stabil utbildningsbakgrund och bevisade färdigheter göre sig ofta icke besvär eftersom deras finska inte är utmärkt. Att sökandens finska sedan är god, funktionell och med all sannolikhet raskt skulle utvecklas i ett tjänsteförhållande där språket aktivt används saknar tyvärr ofta betydelse. Detta eftersom behörighetskravet vid tillträdet uttryckligen är ”utmärkta kunskaper”.
Att duktiga svenskspråkiga högskoleutbildade väljer att söka sig utomlands för att få arbete som motsvarar deras utbildning eller söker arbeten som avviker avsevärt från deras utbildning ringer äntligen varningsklockor. Inte heller Österbotten är oberört av detta fenomen. Det goda sysselsättningsläget vi för all del har orsak att vara stolta över, upprätthålls också med en export av svenskspråkig, lättrörlig och välutbildad arbetskraft som ofta tröttnat på anställningsannonser krävande ”fullständig tvåspråkighet”.
Även näringslivet i Österbotten väljer ofta att kräva fullständiga kunskaper i finska. Något som för övrigt börjar verka lite motsägelsefullt, med tanke på att internationellt rekryterade experter, yrkesmänniskor och chefer, ofta klarar sig utmärkt i vårt landskap, på en engelska som nödvändigtvis inte är deras första språk.
Att man förväntas klara sig på finska när man arbetar inom den statliga förvaltningen, förutom på Åland, torde vara relativt självklart. Men att utgå från att fullständiga eller utmärkta kunskaper i landets majoritetsspråk per automatik är en förutsättning för statlig tjänst är både tillspetsat, oskäligt och torde ur vårt lands tvåspråkighetsperspektiv även ses som diskriminerande.
Steven Frostdahl 